Vi har en inrikesminister som säger sig känna sig trygg. På bilden poserar han med två kvinnliga poliser. En del av skillnaderna mellan sådana som han och folket, det är ju att vi, folket alltså, inte har denna frikostiga tillgång på polisbeskydd, bevakning eller livvakts-skydd. Lite som att leva i en skyddad verkstad kan man ju tycka. Sedan tror jag ju verkligen inte att vår inrikesminister spenderar alltför mycket tid i några av Stockholms många utsatta områden. Han rör sig så att säga i helt andra kvarter, han lever ett helt annat sorts liv och han befinner sig i en verklighet som enbart är till för några få procentenheter utav Sveriges befolkning. Att sitta och trona på en bild med kvinnliga poliser och med en text om hans trygghet, det är ju magstarkt. Rent ut sagt vidrigt alltså. De som bor, lever och verkar i dessa utsatta områden då? De har ju ingenstans att ”fly”, inga hus på landet, inga stugor i fjällen eller övernattnings-lägenheter på Östermalm? Ingenting alls av detta. Var ska de ta vägen när de känner att de vill ta en timeout från rädslan, och för att kanske på sikt odla upp just trygghet? Att slänga sig med denna sortens idiotiska uttalanden borde ju rendera i en rekyl av det mastigare slaget, men Sverige är just nu så bekvämt avtrubbat att detta bara rinner in i den stora såsen. Men han är ju i alla fall INTE min inrikesminister.
J.E.H.
moviesaredreams831071279.wordpress.com 